Här är ett blogginlägg från en av våra terapeuter på Efter en Abort. Det är vår förhoppning att detta inlägg ska ge just dig hopp.
“Jag sökte mig till Herren och han svarade mig, han befriade mig, han befriade mig från all fruktan. Se mot honom och stråla av glädje, sänk inte blicken i skam. Jag eländige ropade, Herren hörde, han räddade mig ur all min nöd”
När man har gjort en abort, blir den ibland till ett trauma. För en del blir den ett stort trauma som gör att det känns omöjligt att fortsätta leva som vanligt. Mardrömmar på natten och flashbacks på dagarna gör att fruktan blir en ständig följeslagare. Att göra abort kan upplevas fruktansvärt skrämmande, och erfarenheter som smärta, ångest och blod och död kan göra att kvinnor upplever sig som fängslad av fruktan.
Skam är en obehaglig känsla som får en att sänka blicken. Man skäms över att man mår dåligt över någonting som borde varit så enkelt (som abort ofta framställs som), man skäms över att man mår dåligt över ett val man faktiskt tagit själv och inte sällan bär kvinnor på tankar som “jag får skylla mig själv”.
Vi som jobbar på Efter en Abort vill möta kvinnor mitt i skammen och fruktan, på ett sätt som sjukvården inte klarar. Vi vill genom att möta dig i din skam och din fruktan också visa på att det är möjligt att höja blicken. Det är möjligt att höja blicken så högt så att den går över andra människors fördömande blickar.
Väldigt många utav de kvinnor vi möter har någon form av uppfattning av att det liv som levde i deras mage på något vis var sammankopplat med Gud (Någon, Något eller En högre makt som han också kallas i folkmun) vilket gör att aborten i princip alltid har existentiella komplikationer. Dessa existentiella och andliga komplikationer finns ingen kompetens för att bemöta eller hantera inom vården som tyvärr är helt utlämnad åt att lösa problem fysiskt och psykologiskt. Det är vår övertygelse och erfarenhet, att när vi i vårt elände, riktar blicken mot Gud, han som är glädjens källa, så ska han höra och rädda oss från all vår nöd.
Det finns alltså hopp om framtiden. Vi måste inte leva med fruktan och skam för resten av livet. Det finns befrielse, det finns glädje och det finns hopp.