Erfarenheter av abort
MÅENDE EFTER ABORT
På exempelvis 1177 vårdguiden kan man kort läsa om hur en abort går till och hur man kan må fysiskt efter en abort. Men hur mår man känslomässigt efter en abort?
Känslorna efter en abort kan bero på många olika saker, både de egna tankarna men även andras tankar och handlingar kan påverka hur man mår samt om man känner att andra har påverkat beslutet eller inte.
Det är viktigt att du får prata om dina tankar och känslor efter en abort. Många kvinnor upplever det som en förlust och det är tillåtet att sörja den.
Det kan kännas skrämmande att bearbeta sina känslor efter en abort men att ignorera sina känslor är inte bra och det kan påverka ditt liv länge. Om du stänger känslorna inne så kan det leda till exempelvis depression eller självdestruktivitet.
Många som genomgått en abort upplever att ingen förstår dem, men genom att prata om dina känslor med andra så kommer du snart att se att du inte är ensam.
Kvinnor som känner att de behövt hålla aborten hemlig, att de handlade mot sina egna värderingar samt kvinnor som avslutar graviditeten på grund av hälsoskäl har det ofta svårare efter en abort.
Efter en abort är den mest rapporterade känslan lättnad men efter en tid så kan tankarna komma tillbaka. Många förnekar och ignorerar sina känslor och det kan fortsätta så i allt från några timmar till flera årtionden
Om man har gjort en abort som man är ledsen över så kan det ibland hjälpa att läsa om andras upplevelser, tankar och känslor. Här nedan följer ett urval av anonyma berättelser.
"Gjorde medicinsk abort för ungefär två månader sen, en oplanerad graviditet och jag är 18 år. En mycket smärtsam abort, och jag har riktigt hög smärt-tröskel. Det var det ondaste och jobbigaste jag vart med om i hela mitt liv. Fick inget stöd och blev ungefär tvingad till aborten, alltså jag hann inte tänka över beslutet själv. Alla mest tyckte synd om mig, men vad är det att tycka synd om? Världens fantastiska grej även om det kanske var fel tillfälle och vid fel tid.
Nu efteråt har jag i alla fall känt väldig depression, känner ingen mening med livet och känner att ingenting gör mig lycklig så ligger bara hemma och jobbar."
"Jag trodde att bara jag fick sörja ordentligt så skulle smärtan gå över..jag hoppades att jag skulle kunna gå vidare och leva livet som vanligt. Men ingenting är som vanligt, jag hade kunnat ha en liten bebis här hos mig nu men istället ligger jag hemma och har inte lust till någonting. Känns som om allt i livet är meningslöst just nu och allt jag vill är att ha ett barn. Jag önskar att jag hade något bra råd hur du ska hantera allting, men det är inte lätt."
"Jag kände bara lättnad först, jag ångrar inte aborten, men sen började jag känna mig ledsen och kunde gråta för ingenting. Nu har det gått snart 3 veckor sen aborten och jag är fortfarande extremt känslig. Ena stunden gråter jag för ingenting, i nästa är jag jättearg. Jag är trött och känner mig tom mest hela tiden och har ingen ork för mina studier längre. Det är bara mitt ex som vet att jag har gjort abort och jag känner mig väldigt ensam, även om han har gjort sitt bästa för att visa sitt stöd. Men han förstår inte hur jag mår."
"Jag har så svårt för andra som blir gravida. Vill känna glädje för dem men känner bara sorg. Har många vänner som nyligen fått eller ska få barn. Härom dagen fick jag veta att min syster ska få sitt första barn nästa år om allt går som det ska. Jag känner mig som en vidrig människa och den sämsta systern på jorden, när jag kom hem låg jag och grät i tre timmar istället för att glädjas åt beskedet."
"Jag genomgick en abort för ungefär ett halvår sedan. Jag trodde att jag hade kommit över sorgen över den efter ett tag, men nu har mycket känslor börjat bubbla upp till ytan igen. Har fastnat i mycket grubbel och känner mig väldigt ofta deprimerad. Aborten var psykiskt ganska traumatisk då den egentligen inte var frivillig (gjorde den för att pappan till barnet inte tillät mig annat).
Jag är i den åldern då många börjar skaffa barn, om de inte till och med gjort det redan. Jag längtar efter barn själv och ännu mer efter aborten. Har fortfarande väldigt svårt för att se gravidmagar, ultraljudsbilder och bebisar i Facebook-flödet. Det gör ont på något sätt, samtidigt som jag förstås ändå är glad för deras skull (som lägger upp bilderna).