OM TERAPIN
SAGT OM TERAPIN
"Som tjugoåring gjorde jag en abort, fast jag alltid hade tänkt att det inte var rätt. Jag kände en stunds lättnad, men väldigt snart började hela saken orsaka fruktansvärd ångest. Mitt under överraskningsgraviditeten var jag fylld av rädsla för framtiden, men efteråt insåg jag att jag skulle ha klarat av att ha ett barn precis lika bra som andra. Ingen varnade mig för den smärta som aborten orsakar. Jag upplevde att jag blev lämnad ensam med saken, ingen förstod den skuld och det självförakt jag led av. Jag ville bara glömma hela saken, men kunde inte. Den påverkade hela mitt liv. Några år senare kom jag med på ett av stödveckoslut där jag fick behandla smärtan som hörde ihop med aborten i förstående sällskap. Jag upplevde att både jag och mina känslor accepterades. Det hjälpte mig oerhört mycket. Nu har jag grepp om livet igen, något jag aldrig trodde skulle hända. Utan stödgruppen skulle jag helt säkert inte må så här bra."
- Kvinna 26 år
SÅ GÅR DET TILL I TERAPIN
I enskilda samtal träffas vi över videosamtal i överenskommelse med din terapeut. Vanligtvis nio gånger (förutom den första kontakten) och ungefär en gång i veckan.
I stödgruppen träffas i en liten grupp tillsammans med andra andra som gått igenom samma sak. Det är totalt nio träffar tillsammans med gruppen och vanligtvis samlas man en gång i veckan.
Vi vill skapa en trygg miljö där man kan möta sina egna erfarenheter, tankar och känslor.
Antingen kan du boka enskilda samtal eller så kan du komma till en stödgrupp.
ETT STEG I TAGET
1.
Söka hjälp
Det första steget till att må bättre är att söka hjälp. Det kräver mod, eftersom det handlar om mycket personliga och känsliga områden i livet. Detta steg sker i ett enskilt samtal där man tillsammans funderar över ifall en grupp är det bästa alternativet.
2.
Berätta sin egen historia
Första träffen där hela gruppen är med (om du är med i en gruppterapi). Processen börjar när kvinnan öppnar sig och berättar sin egen historia, inte bara fakta och omständigheter omkring aborten, utan sina tankar och känslor.
3.
Lämna förnekelsen
Att komma vidare från förnekelseskedet innebär att medge att aborten inte gick förbi utan att ha påverkat kvinnan själv. I detta skede går man djupare igenom kvinnans känslor och konstaterar på vilka olika sätt erfarenheten har påverkat henne och hennes liv.
4.
Vrede och depression
När man kommer förbi förnekelseskedet är den första känslan ofta vrede. Det är viktigt att behandla den känslan, eftersom den kan dölja andra djupare känslor. Outtryckt vrede kan dämma upp ditt inre och orsaka depression eller vändas till starkt självhat.
5.
Skuld och skam
Skuld och skam är känslor som den som lider av depression efter en abort ofta upplever samtidigt, därför kan man inte alltid skilja dem åt. Skuld är en sund känsla med vilken man kan uttrycka vissa åsikter och handlingar. Skam är en negativ känsla som binder hela människan i en känsla av värdelöshet.
6.
Sorg
På sin väg mot tillfrisknande sörjer kvinnan förlusten av ett barn. I detta skede vill man få kontakt med känslorna för att sorgen ska kunna uttryckas. Att uttrycka sorgen gör smärtan och förlusten acceptabla. Efter en abort vägrar kvinnan ofta sig själv rätten att sörja och sorgen däms upp. Avsikten här är att ge tillåtelse till en naturlig sorgeprocess efter en förlust.
7.
Ansvar
Ansvarsfullhet är att bära ansvar för sina egna ord och handlingar. Man lär sig att erkänna fel och misstag som gjorts. Det är viktigt att kunna skilja åt det egna ansvaret och andra personers andel i den gjorda aborten.
8.
Förlåtelse
Efter att kvinnan erkänt sitt ansvar kan det kännas som om hon bär på en tung börda. Att förlåta sig själv och dem som varit med i processen är ett viktigt steg mot tillfrisknande. Det svåraste är antagligen att förlåta sig själv. Därför behövs det här uppmuntran att ta emot förlåtelsen som en gåva och sluta fördöma sig själv. Ofta uppkommer också andliga frågor, för många blir vetskapen om Guds förlåtelse något som gör det lättare att acceptera förlåtelsen.
9.
Acceptans
Upplevelsen att få och ge förlåtelse lättar. Det hjälper att acceptera det som skett och släppa känslan av förlust. Det handlar inte om att passivt ge upp, utan är ett sätt att komma loss från människor och omständigheter. För vissa handlar det om en betydande attitydförändring, och vissa behöver mer tid.
10.
Vägen framåt
Den sista träffen är på ett sätt en minnesstund, som avslutning på processen. Detta steg ger möjlighet att se framåt i livet. På samma gång funderar vi över ifall det ännu på något område i livet behövs stöd i anslutning till abortupplevelsen.